din kille eller våran kille?

Varför överger vi tjejer varandra så fort en kille kommer in i bilden? Jag & mina vänner har på sistone fallit offer för den fruktade "cuffing season" och varenda kotte hade kille i höstas. 

Din kompis

Så naturligtvis har vi inte kvar varandra, en överdrift kanske men du fattar poängen. Min närhet är alla i par och ingen kan ses. Du vet din nya närmsta, coolaste vän, hon som du satt ihop med och kunde vara löjlig med, ja den tjejen är ett av de många offren. 

Så hon har skaffat kille och den där tightaste vännen känns mer och mer frånvarande. Där det knappt fanns rum för oss båda två finns det nu gott om plats och det är hans plats. Där klämmer han in sig själv mellan oss två. Efter den där initial fasen av att lära känna hennes nya grabb Om och ett stort OM han gör det så blir han automatiskt en del av min närmre vän-krets, hur kommer det sig att jag spenderar mer tid med din kille än jag gör med dig? 

Din kille är inte du, så enkelt kan det faktiskt vara. Då menar jag självklar inte att han inte är en trevlig person eller kanske till och med en fantastisk person. Men ibland vill jag verkligen vara med mina tjejer och inte hennes kille. 

Killen (snark)

Såklart fattar jag att man vill vara med sin kille, nykära par och allt det där. Jag har också varigt där, men det varar i cirkus tre veckor sen är det över. Efter tre veckor kommer jag inte bara lyssna på alla detaljer som finns att ge om era nya problem, utan behöver även träffa honom?

Jag har en vän med en kille som är fantastisk, eller ja personligen kanske inte skulle gå för snubben men dom funkar super fint, och efter tre fantastiska veckor så blev det friktion. Naturligtvis, löste dom problemen och han blev en del av min vardag. Inte längre kunde det räcka med att höra om killen, utan jag skulle självklart träffa honom. Varje dag, i timmar, men nej det slutade inte där. Han blev så involverad våran vängrupp att han umgicks med oss (min tjejgrupp med nära vänner) utan hans egna flickvän??? 

 Sen kan jag inte hata på stackarn för mycket för som sagt han är en trevlig kille och en bra match för min kompis, men ändå. Det blir lite mycket av samma sak när det ända vi kan prata om när han inte är där är just vad han gör och varför han inte kunde vara här, sen så dyker han mirakulöst upp och då är det ända du kan göra snacka med honom, utan oss. 

Känner du dig träffad?

Nej, jag tycker helt enkelt att din kille kan få vara just din kille. Ingen annans och verkligen inte min nya bästis. Mitt automatsvar är inte att jag älskar att ni två nu sitter ihop, sen är det självfallet att han ska kunna följa med och såklart ska vi kunna prata om er relation. Men när det är det ända som sker, så blir det tröttsamt. Efter den första månaden, kan nästan sträcka mig till två månader så tycker jag att man helt enkelt får ta och släppa sin kille när han inte har något med situationen att göra. 

Vi tjejer får ta o bära byxorna i relationen och säga nej till vår käresta. För jag kan lova dig att dina närmsta tjejkompisar inte alltid uppskattar om ni bara snackar om killar, ingen uppskattar det inte ens din kille.

 
För jag kan säga att av egen erfarenhet så leder grubbel aldrig till något gott, speciellt inte när det kommer till ditt kärleksliv.

Det är helt enkelt inte speciellt clean girl att bara kunna snacka om eller med sin kille.