offer

Jag har alltid vuxit upp med föräldrar som resonerat att om jag bara hade varit lite bättre hade dom inte behövt bete sig så här. 

Jag tror att det påverkar mig så mycket mer än jag insett. 

Jag tog upp det i två samtal ganska nyligen och den ena gången fick jag en väldigt oväntad reaktion. Min kompis sa att det var helt sjukt att jag tänkte så. Eller att dom resonerade så. Det gjorde att jag kom in på tankarna kring andra relationer och händelser.

Och jag insåg hur mycket jag skuldbelägger mig själv när det kommer till just sånt här. 

Jag kan inte ens tänka på vissa saker utan att känna sån extrem skam kring mitt beteende även om det egentligen inte var något jag gjorde. Även om det är jag som har blivit skadad, även om det är du som har haft dina händer där dom inte ska vara när jag sa nej. Även om det är du som gjorde det tydligt att ditt beteende inte spelade någon roll om jag ändå skulle lämna. Även om du fick mig att skriva ut breven igen, sätta på mig den där svarta klänningen och sätta mig i badkaret. 

Dina ord tryckte hårdare när du sa att jag skulle gå och döda mig. Så tror jag inte att du skulle förstå hur grovt det påverkade mig.

När du kommenterar mitt utseende så skär det så djupt att jag inte längre orkar ens försöka gilla mig själv. Jag vet att det aldrig kommer hända. 

Jag vet att du aldrig kommer att ta ansvar för att dina ord var vad som tryckte mig över gränsen. Vad som puttade mig från kanten. Jag hör dina ord eka i mitt huvud varje dag. 

Min vän sa i alla fall att det där inte ens längre är lite okej. Att det där är mobbning. Jag vet inte vad jag ska tro, för när allt är bra så är du så snäll. I alla fall kan du vara det. Du kan vara den pappa jag behöver, den jag känner att jag kan lita på. Idag var du inte det, inte igår heller och antagligen inte imorgon. 

Men en dag kommer du nog inte ha en dotter längre och jag hoppas du vet att du gav henne ett kroppskomplex, en depression och en självmordsönskan. En dag kommer jag hoppas att dina egna ord ekar i ditt huvud och att du aldrig någonsin glömmer hur dåligt jag mår.