sex

Jag tror att jag tar så lätt vid det som ska vara något så intimt för att jag hela mitt liv har sexualiserat min egen existens i något hopp om att någon vill ha mig där. 

Även om det bara är för din nytta så kändes det kanske som kärlek, när våra läppar snuddade vid varandra så kanske jag fick en liten kicka av det ingen innan givit mig, den bekräftelsen att någon vill ha mig. 

Kanske är det just varför jag låter honom ta på mig som jag gör. Jag vet att det bara är för att han vill något. Han är ju bara en kille, men för en sekund känns det som den kärlek pappa aldrig visat. 

För en sekund känns det bra. 

Någon vill ha mig så mycket att han inte bryr sig om vad andra tänker om hur jag låter eller ser ut. Jag känner mig behövd. Jag känner mig lycklig. Jag inbillar mig att jag kommer att känna mig lycklig igen. Återigen känner jag hur hans händer smeker min rygg och rör sig. Jag känner hur någon jag inte ens vet namnet på tar på min kind och jag kan känna mig trygg. 

Jag inbillar mig att det här är kärlek, att han kommer skriva till mig imorgon och att hans händer är där för att han uppskattar mig för att han vill visa hur mycket han bryr sig, inte för att han måste. Inte för hans egen njutning. 

Jag låter honom. Jag säger inte nej. På något grundläggande plan vill jag också. Jag vet att han inte är kärleken jag söker, men jag låtsas. Det är mitt i natten och jag är älskad, jag är älskad även om det inte för min själ eller för vem jag är utan för hon som kommer fram när mitt behov att vara älskad och behövd lyser genom. 

Han kommer inte ringa; han kommer inte ens få en chans att förstå mig. Det är mitt i natten, i någon annans soffa, och han håller om mig, så jag låtsas att vi är något mer än bara vi. Att de här är större än bara två personer som aldrig kommer att träffas igen, att jag inte är förlorad för alltid. 

Men det är mitt i natten och jag inbillar mig att du fortfarande älskar mig.