Jag saknar att ha någon att bråka med. Jag saknar att vara så öppen med någon att min själ inte längre är själv. Jag önskar att jag inte frös ihjäl utan hade din värme kring mig. Jag har feber som aldrig slutar jag blir varmare och varmare men slutar inte frysa. Jag är en låga som vägrar släckas men aldrig kan blossa upp igen....
Jag är rädd att du aldrig lämnar mig. Att alla om och men aldrig lämnar mig. Att jag kunde ha varigt bättre för dig och du skulle kunna varigt min.
Det är vad jag tänker när larmet går varje morgon. De är vad jag hoppas att läraren ska säga när provtiden egentligen tagit slut. Hur sen jag hoppas bussen är varje morgon.
När jag tidigare idag satte mig ned med mina tjejvänner för att planera en resa nästa sommar så insåg vi två saker, ett vilka extrema i-lands problem vi grubblade över, och något jag tror att bara jag insåg var, två att jag inte vet om jag vill åka längre.
Igår träffade jag mitt ex, han var på våran gemensamma väns födelsedagsfest och jag visste att han skulle komma dit.
Jag har precis gjort slut med min kille, men ideén till det här inlägget kom för kanske tre veckor sedan?
Nu för lite mindre än en vecka sedan var det ju alla hjärtans dag...
Varför överger vi tjejer varandra så fort en kille kommer in i bilden? Jag & mina vänner har på sistone fallit offer för den fruktade "cuffing season" och varenda kotte hade kille i höstas.