Min själ kommer söka efter dig för alltid. I denna evighet och i nästa, i döden och i livet.

Jag önskar med hela mitt hjärta och hela min själ, med hela mitt sinne och hela min kropp att jag kunde låta folk gå.

Det kommer alltid vara han, men det kommer aldrig vara han.

Idag skrev jag en tolkning av en novell vi läste på svenskan.

Jag skriver om det där trots att jag vet att jag inte kommer klara öppet, men ärligt. Jag skriver trots att jag vet att jag kommer att må dåligt. Jag går med på det trots att jag kommer att få mitt hjärta krossat. Kanske är det redan det. Kanske stampade du på det lika omedvetet som du slår en mygga...

Jag har alltid vuxit upp med föräldrar som resonerat att om jag bara hade varit lite bättre hade dom inte behövt bete sig så här.

Jag tror inte att jag erkänner hur mycket den där kvällen påverkar mig

Julstjärnan är nog den mest ensamma och det som gör att granen känns mest komplett. Den är ensam på toppen; den är sist att sättas upp, sist att ta ned. Ensam på toppen. Ledstjärnan.

I lördags träffade jag en i stort sett helt ny grupp människor. Och det som var så himla fint med det var att alla verkligen var så trevliga och välkomnande.

Att han och jag kollar på samma måne. Vi lever under samma sol, påverkade av samma tidvatten. Vi ser samma sol gå upp varje dag och vi tar samma väg till köpcentrumet från skolan.

Innan har jag inte fattat hur man kan skriva text efter text, låt efter låt om samma person.

Vi är egentligen bara läkta sår från alla våra vänner som sårat oss. Vi är egentligen bara en mosaik av alla som en gång varit så nära oss som man kan bli.

Vi lyssnade på en föreläsning om hedersrelaterat våld.

Det faktum att han fortfarande är den ende personen jag kan tänka mig ringa.

Jag tror att jag tar så lätt vid det som ska vara något så intimt för att jag hela mitt liv har sexualiserat min egen existens i något hopp om att någon vill ha mig där.

Jag skriver för att bli förstådd. Jag talar i hopp om att någon ska höra min hundvissla och förstå mig. Jag längtar efter att bli förstådd på en molekylär nivå.

Jag har alltid haft ett hopp om att det inte kommer finnas här hela tiden.

En del av mig har alltid trott att det skulle bli något mellan oss.

Att vara kär är nog den mest skrämmande och samtidigt den bästa känslan som finns.